Vad är Dyslexi?

Dyslexi har definierats på olika sätt. Den definition vi använder här grundar sig på en definition som utvecklats av framlidne professor Ingvar Lundberg. Definitionen är också den som använts i SBU-rapporten Dyslexi hos barn och ungdomar.

Dyslexi är en nedsättning/svikt i vissa språkliga funktioner, särskilt de fonologiska (fonologi avser språkets ljudmässiga form), som är viktiga för att kunna utnyttja skriftens principer för kodning av språket. Nedsättningen/svikten ger sig först och främst tillkänna som svårigheter att uppnå en automatiserad ordavkodning vid läsning. Men den kommer också tydligt fram genom dålig stavning. Sekundära konsekvenser kan innefatta svårigheter med läsförståelse och begränsad läserfarenhet, vilket kan hämma tillväxten av ordförråd och kunskap om omvärlden. Den dyslektiska störningen går i regel igen i släkten, och man har anledning att anta en genetisk disposition som kan medföra neurobiologiska avvikelser. Karaktäristiskt för dyslexi är att nedsättningen/svikten är varaktig och svårbehandlad. Även om läsningen efter hand kan bli acceptabel, kvarstår oftast stavningsproblemen. Vid en mer grundläggande kartläggning av fonologisk förmåga finner man att svagheter på detta område ofta kvarstår upp i vuxen ålder.

(Høien, T. & Lundberg, I. (1999). Dyslexi. Från teori till praktik.. Stockholm: Natur och Kultur.)

Mer om dyslexi

Av Ulrika Wolff

De flesta barn har inga svårigheter att lära sig läsa, men för en del barn kan det bli oväntat svårt. En orsak till det kan vara att man har dyslexi. Forskare uppskattar att cirka fem procent har dyslexi. 

Dyslexi är en funktionsnedsättning som gör det svårare att lära sig läsa och skriva. Däremot behöver man inte alls ha svårt att förstå en text, om någon till exempel läser upp den. 

Orsaken till dyslexi är inte helt känd, men de flesta forskare är överens om att en underliggande orsak är nedsatt fonologisk medvetenhet. Fonologisk medvetenhet handlar om en förmåga att känna igen och handskas med språkljud. Det har inte med hörsel att göra och det behöver inte alls märkas när barnet pratar. Men en nedsatt fonologisk förmåga kan alltså leda till svårigheter att koppla ihop ljud och bokstav, vilket är nödvändigt i läsning.

Dyslexi har inte med förståelse eller intelligens att göra. Till stor del är det ärftligt. Det finns i alla samhällsklasser, och med rätt stöd kan en person med dyslexi i många fall ändå få en tillräckligt god läsförmåga. Det finns också många hjälpmedel, som kan göra det lättare att läsa och skriva. Exempelvis, kan man tillgodogöra sig en text genom att lyssna på den. Många hittar också egna sätt att lösa problem och vägar förbi svårigheterna. Dyslexi behöver inte vara ett hinder för högre studier. Det finns gott om framgångsrika författare, forskare, läkare, entreprenörer, ingenjörer, konstnärer, skådespelare och andra med dyslexi. 

Hur vet man om någon har dyslexi? När barnen är små och innan de har börjat läsa är det svårt att veta. Det kan finnas tecken som tyder på dyslexi, som till exempel en nedsatt fonologisk medvetenhet. Men vad är då fonologisk medvetenhet? I grunden skulle man kunna säga att det handlar om att ha förmågan att bortse från betydelsen av det talade språket, och i stället iaktta formen av språket. Ett konkret exempel är att man frågar ett barn vilket ord som är längst: tåg eller tennisracket. En del barn kommer då att svara ”tåg”, eftersom de föreställer sig det långa tåget och alltså inte kan bortse från ordets semantiska, innehållsmässiga, sida. Att tillägna sig fonologisk medvetenhet innebär således att man går från implicit till explicit medvetenhet om språkets ljudstruktur, och den här explicita medvetenheten är av kritisk betydelse för att barn ska lära sig att handskas med den alfabetiska principen.

Samtidigt ska vi komma ihåg att en del barn som har nedsatt fonologisk medvetenhet inte alls utvecklar läs- och skrivsvårigheter, medan andra barn som inte har denna nedsättning ändå får problem med skriftspråket. Men trots allt vet vi att nedsatt fonologisk förmåga är en riskfaktor. Glädjande nog vet vi också att fonologisk medvetenhet är möjlig att träna, och om man gör det kan barnet få en mjukare och lättare väg in i läs- och skrivinlärningen. 

Många förskoleklasser genomför idag lekfull, strukturerad träning av fonologisk medvetenhet. Senare forskning tyder också på att det är gynnsamt för barnen med kortare perioder av denna lekfulla träning redan i förskolan. Som förälder hjälper du barnet bäst genom att läsa högt för barnet, prata om texten och leka med rim och ramsor. Går man till biblioteket kan man få bra hjälp att hitta böcker med sagor på rim och andra böcker med rim och ramsor.

I skolan är målet med läsundervisningen att eleverna ska nå god läsförståelse.

ör att uppnå det måste man dels kunna avkoda ord rent tekniskt, dels kunna tolka innebörden av det man läser. För elever med dyslexi är det just ordavkodningen som kan vara ett problem, att koppla ihop bokstav och ljud, så som till exempel /s/ /o/ /l/, som tillsammans bildar ordetsol.

Ordavkodningen kan naturligtvis vara krävande för alla elever i början, men så småningom blir den automatiserad och energin kan läggas på att tolka texten. Men så är det oftast inte för elever med dyslexi. Just att uppnå en automatiserad ordavkodning är det kritiska momentet för en elev med dyslexi. Svårigheter med ordavkodning är dyslexins kärna. I många fall är själva ordavkodningen så mödosam att det inte finns utrymme för att tolka innebörden av texten. Omgivningen, och eleven själv, kan då uppfatta det som att eleven inte har en förståelse som räcker till, trots att det i grunden handlar om problem med ordavkodningen. Vad som är vad kan man enkelt undersöka genom att läsa upp texten för eleven och se om det blir en påfallande skillnad i förståelsen jämfört med när eleven själv avkodar texten.

Så snart skolan uppmärksammar att en elev har problem med ordavkodning bör intensiv undervisning sättas in med strukturerad träning av kopplingen mellan bokstav och ljud. Det är också av avgörande betydelse att eleven läser mycket och på olika nivåer. Dels bör mycket enkla texter erbjudas så att eleven efter en del övning får känna på den lustfyllda känslan att läsa med flyt och behärska texten, dels texter som kräver lite mer och ligger precis på gränsen till vad eleven behärskar. Det gäller när man tränar läsning. Men ofta är det ju så att man läser för att uppleva skönlitteratur eller för att lära sig något av det som står i texten. Då är det viktigt att inte den mödosamma avkodningen står i vägen, utan att eleven erbjuds inläst text. På det sättet kan eleven tillgodogöra sig spännande, rolig eller kanske sorglig skönlitteratur, liksom faktatexter, på samma villkor som elever utan dyslexi.

Högre upp i åldrarna är det inte ovanligt att det är läshastigheten som kvarstår som den tydligaste svårigheten. Här är det viktigt att skolan fortsätter erbjuda stöd, även om eleven nu klarar att avkoda de flesta ord korrekt. Det finns olika sätt att specifikt träna läshastigheten, bland annat så kallad Upprepad läsning. Metoden går i grova drag ut på att man läser ett antal texter upprepade gånger, registrerar tidsåtgången och dokumenterar i diagram. Här handlar det inte alls om läsupplevelse, utan att medvetet träna läsflyt. Eleven får omedelbar återkoppling på sin framgång och upptäcker att det lönar sig att träna. Det är viktigt att tänka på att 1) Upprepad läsning är avsedd för elever med avkodningssvårigheter - inte för alla elever, 2) den genomförs i skolan, inte som hemläxa, och 3) den genomförs i en-till-en-undervisning med en elev och en pedagog.

Vanligen medför dyslexi att man också har svårt att stava ord korrekt. Förutom en strukturerad undervisning, så är tekniska hjälpmedel av kritisk betydelse för att komma runt de här problemen. Det kan till exempel handla om rättstavningsprogram av olika slag, inläst text och möjlighet att tala in text. Utvecklingen går fort och här kan skolan koppla in Specialpedagogiska Skolmyndigheten och andra aktörer inom området. Förlängd tid och möjlighet att använda olika tekniska hjälpmedel vid prov är också avgörande. Vilken typ av stöd som behövs varierar stort från elev till elev.